fredag 23 oktober 2009

Utmaning - Att bli vuxen

Jag vill bli vuxen. När jag ser de vuxna, som ibland är i samma ålder som mig. Inser jag att de mår riktigt bra av att kända sig behövliga. Det kan säkert vara jobbigt att bli stor när någon liten inte mår bra, men att hjälpa dem att må bra måste vara fantastiskt.

Resan till att bli vuxen känns spännande, förvirrande och hela tiden längtar jag till den dagen då jag är stor och stark. Samtidigt fruktar jag den.

Det händer att jag ser människor i medelåldern eller till och med äldre människor som verkligen skulle behöva få vara barn. Jag tycker synd om dem och antar att de själva gör likadant. Det krävs ett visst antal år av omhändertagande och kärlek för att lära sig bli vuxen. Sedan när man är det krävs det att varje dag få bli behandlad som både och.

Att vara vuxen för mig är att vara en förebild. Innerst inne så vill alla bli vuxna.

torsdag 23 juli 2009

Du kära dagbok, lyssna nu noga på mig

Sommarlovet är närmare än någonsin och jag känner bara stopp, stopp stopp!

Låt mig få visa vem jag är. Låt mig få uppfylla alla kreativa ideér i hjärnan. Låt mig få ha kul med mina vänner även på lovet.

Mitt hjärta sprack tillfälligt när pappa undrade om "alla fester". De där jäkla festerna är som Stockholms undre värd för mig. Jag är inte den som dricker sprit och beter mig som en fjortis. Jag är Karin. Och jag känner bara pappa, låt mig få vara Karin! Annars kan du få ett håll käften och sedan gråter jag ensam i badrummet. Duschen suddar bort ledsenringarna under ögonen bättre än en servett.

Självklart finns det en längtan att tillhöra en stark grupp. Ibland på facebook drömmer jag mig in i att få vara Larsson eller Erlandsson. Tänk om jag tillfälligt hade kunnat byta namn och taggat de dära bilderna. En nittiogradersdans eller vänner som hänger över varandra. Vilken status! Klart jag vill skratta och flumma och leva livet. Vem vill inte det? Men jag vill ha roligt nykter. Vart finns de som vill precis som mig?! Och vart finns ett suddgummi som kan sudda ut pressen av att vara tonåring. Snart är jag platt av all press.

Nä tacka dig dagboken för nu flyr vi på semester och glömmer bort våra tryggt trevliga liv. Snälla du, när jag kommer hem, låt mig då bjuda in mig till de fördomsfulla festerna.

onsdag 22 juli 2009

Spegelbilden

Flickan i spegeln var svart,
nattsvart.
Bakgrunden var grå,

smutsgrå.
Hon var så liten så liten,
osynligt liten.
Kroppen liknade en klump.
En klump som saknade starka muskler.
Kroppen hade inga ben
som kunde leda den
dit den drömmer om.
Ansikte var avlångt.
Munnen ett litet streck.
Ögonen var vidöppna
glansiga av tårar

Jag slog spegeln i bitar.
Små bitar.
bilden av den främmande jag.

Jag drömde om en bättre självbild.
Där färgerna var ljusa.
Bakgrunden himmelsblå.
Ovanför marken ville jag flyga.
Kroppen var hjärtformad.
Armarna riktades uppåt,
uppåt i en segergest.
Ansiktet tillhörde en värdefull
människa
Leendet var upp till öronen.
Ögonen kisade, de var glansiga
av tårar.

Ett par dagar senare
ser jag mig i spegelen.
Ögonen är glansiga av tårar.

Av glädjetårar.

måndag 20 juli 2009

När rädslan tar makten

Plötsligt så kändes en svag massage mot min hand. Vad var det? Jag var för upptagen för att se efter. Massagen kändes som ett virvlade grässtrå. Kliandes och en aning obehagligt. Blicken landade till slut på min hand. Blicken stannade där. Ett dödsspöke satt där och mumsade på en saftfläck. Svart och gul med närmast osynlig gadd. Hjärtat började protestera. Hela kroppen spände sig till hårdaste sten. Min kamp för att överleva tog fart i kroppen. Knoppen signalerade fly, fly innan det är försent. Men hur skulle jag fly? Precis när jag skulle skrika på hjälp så surrade getingen vidare. Fri och utan aggressioner. Saftkannan hade visst mer att erbjuda än min hand.

Tänk, jag överlevde. Vid närmare eftertanke var den ganska gullig. Så oskyldigt liten

Tanken som slog mig vara att getingen var precis lika farlig sekunderna innan jag såg den. Men det man inte vet har man inte ont av. Det konstiga är att rädslan har man ont av, oavsett. Jag tror jag vet att jag dör av ett bett. Men hur vet jag egentligen det? Getingen tog vår makt. Det är okej om den har makten över sig själv. Nu tänker jag ta tag i min egen makt. Makten över rädslan.

måndag 13 juli 2009

Nu ska vi se här hur man gör...

Blogga, så häftigt! : ) Har länge önskat att andra kan få läsa det jag skriver. Här har jag tänkt mig blogga om vad jag gör, känner och lite skrivutmaningar från skrivpuff. Ska bli kul de!
Ha de!
Karin!